15

nov

Kan ett hus ha en själ?

Och vad menas med det i så fall? Jag har alltid utgått ifrån att hus har någon sorts själ, jag har väl aldrig riktigt gått ner på djupet och verkligen formulerat vad jag menat. Det är med vördnad och respekt jag närmar mig en äldre byggnad. Jag kliver försiktigt innanför tröskeln och lyssnar av huset. Jag brukar säga att jag ”läser av” huset. Titta efter spår och letar efter märken som visar på vad som hänt, vilka förändringar som skett och hur årsringarna har byggt på lager av historia. Jag lyssnar av huset. Lägger örat tätt intill och önskar att det vill förtälja mig dess livsöden. Låta mig komma nära. Bli förtrolig.

När jag köpte mitt hus kände jag ett ansvar att förvalta huset.  Inte gå på med ”stora släggan” och förändra på en gång. Ungefär som man närmar sig en ny kärlek. Med nyfikenhet att ta reda på vem det är, med respekt för den andres egenskaper, med vördnad för dennes erfarenheter . När jag lyssnar av hus gör jag på samma sätt. Och precis som med kärlek så byts den första tiden ut mot vardag och då handlar det om att stå emot önskan om att göra om. Önskan om att få det exakt som man vill. Viss ska det vara ok att ge och ta. Men det måste vara på bådas premisser. Om jag ändrar lite på det så kan väl du möta mig med det? Liksom.

Kärleken till hus. Var kommer den ifrån? Såsom andra älskar glass eller tekniska prylar älskar jag hus. Alla sorter. Små lådor, stora vrålåk i lyxförpackning, underjordiska transportfar, torpen i ödebygden, funkishusens raka linjer, jugenthusets slingrande dekor och skyskrapornas blanka framtidstro.  Trä, betong, plåt, tegel, lera. Kläderna säger mycket om personligheten men man ska inte vara säker. Det har hänt mer än en gång att jag tagit fel. Trott att den illasittande rocken inte skulle  ha så mycket att visa upp. Och så har jag trätt innanför och upptäckt en skatt. Vilken lycka!

Ja, hus kan ha en själ. Liksom platser. När jag färgsätter försöker jag finna platsens själ. Få dem som bor eller arbetar där att bli en del av den nutida själen. Precis som årsringarna på ett träd. Att få sätta sin prägel på sin tid i huset. Men att se till de årsringar som varit, och de som kommer.

1. Lyssna av

2. Behandla huset med respekt

3. Varsamma förändringar

4. Älska ditt hus så kommer det att älska dig

Ett hus jag blev överväldigat förälskade  i då jag arbetade med byggnadsinventering inför en försäljning. Året var 1996 och platsen Alsen i Jämtland. Vad som hänt med huset vet jag inte men jag kan fortfarande drömma om det.

Ett hus jag blev överväldigat förälskade i då jag arbetade med en byggnadsdokumentation inför försäljning. Året var 1996 och platsen Alsen i Jämtland. Vad som hänt med huset vet jag inte men jag kan fortfarande drömma om det. Precis som andra drömmer om nya bilar och att vinna högsta vinsten! Det är så vackert att jag blir stum inför skönheten.

02

nov

Skatter från jordens inre

heter en utställning som just nu visas på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Jag var där förra veckan och blev helt betagen av sättet de visade upp alla dessa skatter. Safirer och ametister, topaser och diamanter glittrade ikapp och försökte bräcka varandra med sin skönhet.

Inte visste jag att Sverige har flera välkända mineralfyndorter där den ena heter Långbans och ligger norr om Filipstad. Ett sjuttiotal mineral har påträffats och beskrivits där för första gången vilket gör platsen världskänd. Nåja, inom en viss krets i alla fall. Det finns ungefär 4400 kända mineral men bara en handfull är vanligast och förekommer i bergarterna omkring oss.

I somras roade jag mig med att mäta in de olika kulörerna i granitstenen som sommarhuset är byggt på eftersom det var dags att måla om fasaden. Jag fick nog ihop dryga tiotalet och de skiljer sig enormt mycket åt. Man skulle kunna göra en färgutställning om bara granitens alla vackra kulörer och sammansättningar.

Tillbaks till utställningen på Naturhistoriska. Jag blev helt tagen av färgprakten, formerna och sammansättningarna av kulörer i dessa skatter från jordens inre. Jag som jobbar med jordpigment som är dova (och bedövande vackra för all del) möttes här av kraftfulla kulörer, flourecerande mineraler i neongrönt och gult, metallicfärger i oändligt sköna kombinationer. Har du vägarna förbi så titta förbi. Det är ett eldorado för en färgälskare!

Vill du få in kulörerna från jordens skatter i ditt hem? Kanske ska du då börja med ametistens vackra lila nyanser: NCS S 6030-R60B, 5030-R60B och 4030-R60B. Alla uppmätta från den vackra ametist jag har hemma i entrén för att välkomna oss varje dag med sin skönhet.