När jag ändå håller på att propagera för mer konst på fasader kommer jag att tänka på denna fasad i Barcelona. Ett nybyggt flerfamiljshus har dekorerat sin fasad som vätter in mot innergården i ett jugentmotiv som böljar sig uppför väggen. Liksom bouganvillan böljar sig upp på spaljegångens tak. Vackert i sin enkelhet. Dessutom blommar det även på vintern! Nåt att ta efter här på våra kallare breddgrader kanske? Vi behöver skönheten i det slingrande då kylan och mörkret sänker sig.
16
sep
Ge oss mer konst på fasader!
När jag reser letar jag alltid efter roliga inslag i stadsmiljön. Ofta är fasadmålningar något som ger väldigt mycket. I allafall blir jag lycklig, stannar till och betraktar. Mer fasaddekorationer! Mer, mer mer! Jag skulle önska att vi vågade oss på att smycka våra fasader på ett friare och mer tillåtande sätt i Sverige. Här är ett exempel på vacker dekoration av en annars trist yta. I Pisa sprang jag på Keith Harrings fasadkonst och kunde inta annat än skratta åt de trångt ”bumpande” men samtidigt vänligt formade figurerna som trängs om utrymmet. Dansar de? Eller är det ett jordskalv som får alla att skaka? Kanske hoppar de av stress? Vad vet jag. Men vackert och tankeväckande var det i alla fall. På en vanlig gata i en Italiensk stad. Mer…
16
sep
Färgpoesi på marknaden i Bolivia
Ett annat sätt att hantera färg är genom tradition och fingertoppskänsla. Vilket kvinnan på bilden besitter till fullo. Jag reste i Bolivia och på en marknad uppe i bergen fascinerades jag av hennes precision att blanda ihop pigment utifrån kundernas önskemål. Jag stod intill och försökte förstå hur hon bar sig åt. Med snabba fingrar vek hon ihop ett papper till en strut som hon fyllde med några teskedar av än det ena än det andra pigmentet tills hon fick den blandning som var beställd. En minut, inte mer, tog det.
Färgprakten på både kvinnor och mäns kläder i denna del av landet var slående. Mörkt röda toner intill djupt blå piggades upp av lysande guldtoner. Vilken färgpoesi! Som underbara färgöar av glädje i denna fattiga och torra del av landet där jorden är så torr och hård att manknappt förstår hur de får ner hackan en gång. Kylan och bristen på varma hem kanske måste kompenseras av all denna färgglädje, vad vet jag? Men varm i hjärtat blev jag.
16
sep
Färgverktyg för färglek
Det här är mina verktyg som jag arbetar med varje dag. NCS blocket och mina pennor. Men, ögonen är mina främsta redskap. Att vara mottaglig för alla färgintryck som överröser oss och kunna sortera dem. I mitt arbete som färgsättare arbetar jag med att skapa goda miljöer. Miljöer som människan mår bra av att vara i. Hur kan man veta det då undrar kanske du. Jo, det finns forskning som visar på vad en god färgsatt miljö är och hur den berör oss. Men, det kommer jag inte att gå in på nu. Nu är det NCS- blocket som visas upp.
Jag kommer att använda begreppet ”mäta in färger”. Med det menas att leta upp det färgprov som mest liknar verkligheten. Det finns mätinstrument som du håller mot den yta du vill mäta in och som på en sekund ger dig rätt NCS kod. Jag brukar säga att om jag får ett uppdrag att mäta in hundra fasader så kan jag överväga att använda denna metod. Annars håller jag mig till mitt färgseende och den lek som det är att hitta rätt.
I somras ägnade jag mig åt att skicka ut mina barn på uppdrag att samla in blad från alla växter på lantstället. Sen satt jag och bara mätte in den färgprakt som bladen visade sig ha. En annan dag var det klippornas tur. Tja, vi roar oss alla på våra egna speciella sätt! (Men ni anar inte vilka färger som gömmer sig i granitens hemliga innanmäte. Mmmm så vackert!)
08
sep
Passion för färg
Välkommen till min värld av färger! Jag lever i färg från det att jag stiger upp tills jag kryper i säng på kvällen. Allt i min närhet är färg. Kläderna jag tar på mig på morgonen, frukosten jag lagar till mina barn, gruset på marken utanför mitt hus som knastrar när jag går ut och hämtar in tidningen. Jag väljer färg på mina dagbok efter vilken fas jag är i livet, jag färgsorterar kläder och böcker. Man skulle kunna tycka att det var på gränsen till sjukt! Det kanske det är också. Fast jag tänker att det är ännu konstigare att inte notera färgen på huset man passerar. När jag bestämmer möte med någon blir det allt som oftast en hänvisning till vilka färger eller detaljer huset intill har så att man ska hitta rätt. Alla tänker inte så, det har jag förstått. – ”Vi ses vid det gulmålade huset med brant takfall”…liksom. Vaddå takfall?
Vad vill jag då med denna blogg? Jag som knappt läser bloggar själv. Tja, det är väl mest ett sätt att få ur mig alla idéer jag har kring våra färgsatta miljöer. Allt jag anser borde kunna förbättras och förskönas. Utan att för den skull rätas till och stramas upp så fasligt. Det är där mitt motto kommer in ”skönhet i det ej perfekta”. Jag skulle vilja att fler slutar stirra sig blinda på slätspacklade ytor där man missat ett spikhål och hellre vänder blicken till den gamla byrån som står intill och som berättar en historia.
Om någon dessutom kan inspireras att själv måla om utan att se det som ett jätteprojekt så blir jag lycklig. Jag kommer att visa upp miljöer och ge NCS koder så att det blir lätt att göra likadant, om man skulle vilja. Vilka miljöer jag visar upp kommer att variera. Tanken är att ta en miljö per dag. Ena dagen något hus jag arbetar med eller besöker, andra dagen en skönhet i det lilla, tredje dagen får du följa med till ett färgrike du annars inte skulle kännt till.
Bilden här nedanför är tagen under en resa i Argentina. Det är huvudstaden Buenos Aires som har ett hamnkvarter benämnt La Boca. Här råder färgglädje av stora mått! Av tradition har man bemålat husen med de färgslattar som blev över när fartygen i hamnen var färdigmålade. Vid restaureringen av området har man använt samma princip. Det är något tillrättalaggt på huvudgatan men när man kommer längre in i området fortsätter färgerna att övarraska och glädja. Med mindre turister och mer känsla som följd. Underbart!