Om man googlar på skönhet kommer en massa sidor med sminktips upp. Sidor med hår, ansikte, kläder och prylar att tillföra så att skönheten utåt sett ska förstärkas. Inget fel med det men jag ser på skönhet på ett annat sätt. Har alltid haft svårt för det ”ytliga” och hellre velat fokusera på det som ligger under ytan. Under huden, under det som tillförts.

Det kom återigen upp igår när jag höll en presentation för min grupp Handkraft Rejmyre och visade upp förslag på inredningsprodukter jag vill att de tar fram. I diskussionen om produkter hörde jag mig själv återigen säga att jag alltid letar efter ”sprickan”, efter ”felet” eller ”det äkta”. Att det är så jag läser av hus (ok, jag har jobbat med skadeanalyser och vård- och underhållsplaner av gamla hus…) och det är så jag hittar husets själ. Genom att hitta det som ligger en bit under alla lager av tapeter.

Samma sak när jag tittar på produkter eller för all del människor. Det ytligt tillrättalagda och helt perfekta gör sällan eller aldrig intryck på mig. Det är det handbroderade lilla stygnet som är en millimeter kortare än de andra som gör duken så vacker och åtråvärd till skillnad från de massproducerade i köpcentret. Det är de verkliga människorna som vågar visa upp tillkortakommanden som är de intressantaste.

Vad är egentligen skönhet? Det tänkte jag koncentrera mig på nu i höst på min blogg. Grotta in mig i ämnet och gå till djupet med vad jag tycker skönhet är. Vad tycker du, vad är skönhet för dig?

Lager på lager; vad hittar du under alla årsringar/lager av yta/utan smink?