Jag blev tillfrågad om jag ville visa bilder från Indienresan. Hålla ett föredrag på Pecha Kucha som är en snabbpresentationsteknik. 20 bilder som rullar med 20 sekundersintervall. Det blev en personlig reflektion kring färgernas Indien. Häng med:
Låt mig ta er med på en sexminuterstitt på vår tvåmånadersresa till Indien. Vi lämnar decemberkalla, vintertysta och färgsvala Sverige och beger oss ut på en resa som aktiverar våra sinnen.
Resan tar sin början på en stilla strand. Sakta avsmakandes det nya landets kultur. Försiktigt smakar, luktar och känner vi oss fram.
Vidare till stadens marknader, trängsel och närkontakt. Blomblad i mängd sprider skönhet och doftsensation. Rött, gult, rosa och orange.
Jag mäter in färg. Dokumenterar och noterar färgkoder. Chockrosa hus blir till knastertorr färgkod. Färgminnesbiblioteket fylls på.
En färgkod i Sverige blir till det tredubbla i Indien. I anteckningsboken trängs nya färgkoder jag aldrig jobbat med förr. Jag häpnar och njuter.
Indien överväldigar. Begrepp som ”lagom”, ”mittemellan” och ”passa in” verkar främmande här. Tuta och kör, på alla plan, är det som gäller.
Färgreglerna jag en gång lärt blir här helt fel. Det finns i denna värld inga gränser för hur och vart färgerna används. 1000 nyanser av grönt.
Jag studerar naturen närmre. Förundras över kulörtheten jämfört med vår. Blommorna måste tävla för att synas i naturens färgkavalkad.
Barnen plockar blad, mäter in och lägger i färgordning. När de tröttnat på Fia med knuff och kort leker de färgspel.
Tittar noga på varje blad. Rött, lila, brunt och grönt på samma blad. Vart passar det in? Kanske såhär mamma!
Färg överallt! Maten på marknaden sjuder av färg. Öga och gom jublar och trivs. Sött och starkt, chili och mynta.
Färgknutar på träden vittnar om landets färgrika religioner i mångfald. Budskap jag inte kan tyda. Skönhet jag förstår.
Folket fullkomligt badar i färg. Inget svart så långt ögat kan nå. Den ena kulörstarkare än den andra brer de ut sina saris på tork.
Bebyggelsen kan liksom inte vara grå och trött. Det verkar omöjligt. Mina ögon börjar bli trötta, sinnena fyllda till bredden. Färgerna skriker – se på mig!
Överallt denna färgexplosition. Tårarna kommer mitt på gatan. I trängseln orkar jag inte se mer färg, klarar inte av fler sinnesintryck. Avskyr!
Och älskar! Detta land av färg. Finns det inget beige, inget stockholmsvitt eller kommunalgrått? Under Indien går världens pulsåder. Har jag hört.
Människor ler hela tiden. Stirrar oblygt. Vuxna män leker tafatt på stranden. Vart är det försiktiga, vankelmodiga, det blyga? Här vill alla ta kontakt.
Färg, ljus, värme. En mentalitet byggd på förutsättningar så olika de svenska. Åh så trött jag är. Van vid det milda, dova. Nu mitt i det klara, gnistrande.
Känslorna rusar omkring. Blandas med färgen till en potpurri av smaker, dofter, intryck. Allt snurrar. Regnbågen finns mitt framför mina fötter.
Hemma i Sverige igen. Tittar till sommarstugan. Pustar ut och undrar vad vi varit med om. Färgbiblioteket påfyllt. Längtan tillbaks finns redan där. Längtan till Indien.
Slut.
