28

feb

Färgåret 2011 går i känslans tecken

Under resan i Indien reflekterade jag mycket över sambandet mellan färg-klimat-mentalitet. Jag skrev en del texter och jag bestämde mig för att bloggen detta år ska fokusera på upplevelsen av färg och hur vi kan skapa miljöer som vi mår bättre i.  Att vi mår bättre om vi omger oss med färg är jag övertygad om. Men, hur ska man göra detta och vad finns det att lära av andra? Jag ska använda bloggen detta år till att ta reda på detta och du får gärna följa med på den resan.

Jag kommer att dela in bloggen i tre grupper:

  1. En del som jag kallar Färgcitat där jag hämtar tänkvärda formuleringar från människor som har åsikter, tankar och erfarenhet av färg.
  2. En annan del som jag kallar Färgintervjun där jag ställer tre frågor om färg till människor som på ett eller annat sätt har ett passionerat förhållande till färg.
  3. En tredje del som jag kallar Fredagsfärg där jag varje fredag lägger upp en text om en vald kulör. Som färginspiration, som behövlig färginformation och skön början på en färgfylld helgledighet.

Jag vill att du ska börja fundera kring hur du själv använder dig av färg och varför? Vad är det som gör att du faller för en viss färg och vad är det i den som gör dig så varm om hjärtat? Jag kommer att skriva om forskningsrön inom färgpsykologins område och jag kommer att ge tips och råd för hur du kan använda färg för att skapa känslor och stämningar.

Skicka gärna frågor och kom med egna tankar om vad färg betyder för just dig.

Färg är glädje, färg är känsla, färg är liv!

Färg är livet!

Färg är livet!


28

feb

Indien väcker liv i alla sinnen

Jag är tillbaks efter två helt fantastiska månader i Indien. Inte så att det enbart var underbart färgsprakande och härligt, långtifrån. Indien är ett land som kräver en hel del av sina besökare. Det går inte att resa i det landet utan att bli berörd, arg, frustrerad och trött. Det går heller inte att resa utan att aktivera sina sinnen till max. Landet kräver att sinnena används tills man faller ihop dödstrött av alla intryck. Dofter, smaker, synintryck, ljud… Indien är allt. Indien är liv.

Tillbaks i Sverige möts vi av tystnad, efterlängtad stillhet och en svensk inåtvändhet. Jag älskar Sverige och det liv jag känner. Jag älskar det svenska ljuset, de svenska färgerna och det välkända. Det fanns stunder då jag avskydde Indien. Jag grät av frustration. Allt folk som kom innanför huden, all trafik som jag var så rädd skulle skada mina barn, all fattigdom jag inte kunde blunda för och så all smuts. Dagen efteråt kunde jag skratta inombords när jag såg de chockrosa husen, jag kunde njuta av folkvimlet och jag älskade vänligheten i människornas ansikten. Motsatsernas land. Landet utan en aning om ordet lagom.

Vilket land! Måste tillbaks. Måste se mer. Men inte nu. Nu ska jag bara ta hand om alla intryck. Vårda dem i lugn och ro. Ta fram dem en och en och sakta studera dem. För jag är överväldigad och fullständigt fullstoppad med sinnesintryck. Vilken skatt att vårda!

Pigmentförsäljning på marknad i Hampi.

Pigmentförsäljning på marknad i Hampi.

Stadsmiljön stimulerade färgesinnena till max.

Stadsmiljön stimulerade färgesinnena till max.


En total avsaknad av rädsla för färg redan i unga år. Färg är liv!

Färg i vardagen överallt, hela tiden.

Färg i vardagen överallt, hela tiden.

22

nov

Längtan till färglandet Indien

Om två veckor far vi. Tiden rusar fram, snart är vi där. Hela familjen packar varsin ryggsäck och beger oss ut på en tvåmånaders resa till Indien. För att vara tillsammans. Utan en klocka som dikterar villkoren. För att mäta in färger (jag blir sponsrad med en kulörmätare av en färgleverantör och slipper släpa på mina NCS-block-tack Sto), samla in mönster och njuta av färgprakt. Dagar på stranden, besök på marknader, leta efter hantverkskollektiv och en önskan att få komma in till människor för att studera deras hem och deras traditioner att smycka hemmet. Om det går. Jag brukar ha väldigt lätt för att få kontakt med folk när jag reser så jag är inte så orolig för det egentligen.

Färgtraditioner, kulturyttringar, historiska platser, nutid. Leta mönster och färger knutna till den indiska folksjälen. Vilka kulörer hör ihop med man, kvinna barn? Vilka kulörer har man på husen?  Hur smyckar man korna, hur viker man servetterna, på vilket sätt får skönheten ta plats i det dagliga (fattiga-rika) livet? På mina resor söker jag mig alltid till kyrkogårdar och marknader. Liv och död. Och så människorna! Möten med folket på vägen. Nu vill jag hem till dem, komma nära. Tänker att när jag reser med barn så kan man nyttja tillfället att hitta lekkamrater (mina barn är 5 och 9). Barn är så bra på att tänka bort vad man får och inte får. Befriande skönt!

Snart är vi där. Så spännande. Jag ska ladda med färg som man tankar bränsle till en bil. Fylla ryggsäcken med färg och upplevelser som osar kulör! Ah…

Foto från tidigare resa där jag fastnade på marknad intill en kvinna som sålde färg på ett underbart sätt.

Foto från tidigare resa där jag fastnade på marknad intill en kvinna som sålde färg på ett underbart sätt.

15

nov

Klagosång om det grå och själlösa

November månad med regn, mörker och vardag. Skönhetslängtan och önskan att få kraft för mig ut i naturen. Jag börjar veckan med en morgonpromenad i ösregn. Luften är skön och regnjackan håller vätan ute. Djuröns naturreservat vid Bråvikens strand är en av de platser jag söker mig till för att insupa det vackra när livet bjuder motstånd. Är jag en skönhetsnarkoman? Har jag ett outsinligt behov av att ha det sköna i min närhet? Jag tror nästan det. Staden i november är svår att stå ut med. Naturen däremot är alltid lika intagande, oavsett årstid och väderlek. Jag tar mig dit, andas ut stress, måsten och oreda. Andas in lugnet, njuter av havets melodi och känner regnet som tvättar bort allt det som jag inte hunnit. I naturen blir jag ren, som ett vitt blad, redo att fyllas med sköna färger.

Jag passerar ett område alldeles utanför naturreservatet. Här har man avverkat. Ett hus som jag annars kikat på och uppfattat som mystiskt vackert inbäddad i grönska ligger plötsligt naket och ensamt. Liksom utkastat. Ett stort område är röjt för här ska man bygga. Husgruppen annonserar om lediga tomter. Ett hus har man hunnit bygga. Ett gråmålat alldagligt hus med svarta betongtegelpannor omges av byggavfall. Ingen har flyttat in än. Jag ser mig om efter det lilla torpet som en vän visade mig till i våras. Liggtimrat och med hundratalet år på sitt samvete. Nu ser jag bara rester av murstocken en bit ut på det röjda fältet. Här ska nya hus få ta plats. Det där som nyss kändes skönt och bra blir nu en arg klump inne i mig. Hur är det möjligt att vi vill ta bort för att ersätta med så lite skönhetsvärde?

Jag vet, som byggnadsantikvarie ska man stå på barrikaderna och hävda de gamla husens rätt. Emellanåt vill jag det också. Men oftast är jag så nyfiken på det nya att jag går i klinch med mina gamla kollegor. Jag blir inte så upprörd över att man valt att riva det gamla torpet som att man väljer att förstöra natur och anlägga byggnader som inte har det minsta uns av skönhet i sig. Jag förstår helt enkelt inte syftet. Vill människor bo i hus vars främsta kvalitet är att det är rymligt och nytt? Vart tar det långsiktiga byggandet vägen? Det som gör att valen blir eftertänksamma och viktiga? Jag träffar många som klagar över alla val man måste göra när man bygger. Men jag måste fråga mig hur viktigt det är att göra alla val på en och samma gång? Kan det inte huset få växa fram i den takt det krävs?

Och så färgvalet! Visst kan grå nyanser var oerhört vackra och själfulla. Men att komma hem till ett mörkgrått hus med skarpa vita snickerier varje dag, är det att smeka sinnena och låta det lustfyllda få ta plats?

Jag önskar att vi kunde ta oss mer tid att fundera över vad vi mår bra i och hur dessa miljöer kan skapas på bästa sätt. Jag önskar att vi ville ge oss mer utrymme att lyssna inåt och känna efter vad som är vackert för oss. Inte lyssna på husbyggaren och ta det färgval han har till bästa pris. Utan fundera över vad som hjälper det liv vi vill leva, vilka val som är viktiga att lägga lite mer tanke på. Jag önskar att skönhetsvärdena kunde få ta större plats i våra liv och de miljöer vi bygger.

09

nov

Husbehov – ny grupp som gillar hus har sett dagens ljus

I lördags var det så dags att låta Husbehov träda fram ur skuggorna och möta publiken! Vi är en liten grupp på 5-10 personer som under ett halvår samlats och pratat om vad vi saknar på hus och hem-marknaden. Är det produkter, tjänster, inspiration eller kunskap? Nja, en del av varje. Men framförallt saknar vi en fullmatad plats där man kan få allt detta paketerat i en miljövänlig lösning. Vi har samtalat om långsamhet, varsamhet och skönhet. Hur de hus vi vill vårda och bygga skulle kunna se ut och hur vi kan få in nytänk och nya material i våra byggnadsvårdande själar. Sakta, sakta närmar vi oss gemensamma ord och värderingar.

I lördags så ställde vi ut det vi gemensamt kan bidra med såhär i början; färg, penslar, linolja, redskap, litteratur och tidningar bland annat. Och så ett föredrag om ”Ekologiskt byggande” av Varis Bokalders den 23 november i Engelska magasinet i Rejmyre. Är du intresserad av biljetter så kontakta mig: joanna@kulor.se. Kostnad 60 kronor med start klockan 18.00.

En reflektion efter lördagens möte med människor; så kul att prata byggnadsvård med människor. Hus och boende engagerar och jag älskar att möta folk! Bra kombination med andra ord. Får se vart det leder. Tänk om det kunde bli nåt läckert och kul. Byggnadsvård i snygg förpackning. Husbehov – lägg det på minnet.

Hus i alla dess former..

Hus i alla dess former..

21

okt

Om att ge skönhet ett ansikte

I senaste tidningarna M-magasin Psykologi & Hälsa och Nära så kan man läsa om Kulörs färgfilosofi. Jag har blivit intervjuad och det ger mig möjlighet att nå ut till fler med mitt budskap och förhållningssätt till färg och inredning. På min facebooksida Kulör tar jag upp frågor som till exempel hur viktigt det egentligen är med inredning? Inredning har  blivit så förknippat med trender och snabba byten. En ytlighet som inte har med inredning som behov att göra.

Genom att synas i press och media vill jag debattera begrepp som skönhet i inredning. Tänk vad underbart befriande det skulle vara att i tidningar kunna se hem som är lite vardagligt ostädade och inte så perfekt tillrättalagda. Eller, vill vi bara se det som står i räta led och passar in under ett trendbegrepp? Jag vet inte. Men, jag vet hur varm och glad jag blir när jag nån gång ramlar på bilder som är tagna i hem som det är uppenbart att levande människor med minnen, drömmar och behov lever i.

En borsduk med smulor på, en säng hastigt bäddad, ett barnrum med ett halvlagt pussel på golvet, ett vardagsrum med monopolspel på bordet. Här bor det någon och -”javisst får du komma in och fota, men låte det gå snabbt för jag är på väg att skynda till dagis”.  Ahh, så vackert! Skönhet i vardagens hem.

Och här skulle jag ju ha en bild på min familjs monopolspel som står på sybordet i vardagsrummet i väntan på att spelas färdigt men eftersom jag inte vill fota mitt hem så får det vara tomt och du får istället föreställa dig det vackra i din egna vardagliga röra 🙂

04

okt

Folkkonst – skönhet i det egna skapandet

I förra veckan var jag med Handkraft Rejmyregruppen där jag jobbar som projektledare i Linköping för inspirationsresa. Lunch i trädgårdsföreningen sen ett besök i Hemslöjdens butik och Garnverket som ligger snett mittemot. Textilt och skönt på båda platser. Sen vidare till Östergötlands länsmuseum där Barbro Johansson mötte och tog oss med in i Folkkonstens värld med temat ”Dekor och symboler i östgötskt folkkonst”. Vi fick titta på bruksföremål med dekor och förundrades av hur mycket tid man lade ner på att skapa skönhet i det vardagligt nära.

För trots att man hade fem barn att försörja, en gård att sköta och ett hem att städa tog man sig tid att smycka. Endast för skönhetens skull. Är det inte fantastiskt! Med tanke på hur enkelt man har levt, hur mörkt och kallt allmogen hade det så användes tid åt att dekorera. När man hade kunnat stupa i säng lika gärna.

När jag en kort period bodde i Rio de Janeiro var jag på ett museum som var en stor upplevelse för mig. Muséet för naiv konst vill jag minnas att det hette. Och det var just folkkonst, tavlor, konsthantverk och bruksföremål där glädjen att få smycka var nog. Sann glädje i det egna skapandet. För sin egen skull. Inget sneglande på grannen här inte. Karva lite mer, måla lite djärvare och brodera lite galnare! Härligt!

07

sep

TÄVLING dagen till ära…

TÄVLING! Idag firar jag att KULÖR har över 100 personer på facebook som är nyfikna på det jag gör. Det är kul! 🙂 Tänkte passa på att utlysa en liten tävling. Jag behöver en snitsig mening som fångar och skapar intresse. En slogan om man så vill. Den ska sammanfatta det jag skapar i form av produkter (inte ute på marknaden än) och vara på engelska. Det handlar om inredningsprodukter att smycka sitt hem med. Priset är valfri kulör äggoljetempera av märket ”Färg i påse”. Den är underbar att måla med! Ta ett par minuter och ge mig olika förslag i stil med ”Art of decoration”…

Hjälp mig så är färgen din!

Och gå gärna med i KULÖRS facebookgrupp http://www.facebook.com/pages/Kulor

Hjälp mig att vara kreativ och ta fram en slogan!

Hjälp mig att vara kreativ och ta fram en slogan!

24

aug

”Skönhet är att göra magi av vardagen”

”Skönhet är att visa sig som den trasiga, sköra spillra man är ibland. Bort med myter, masker och manér”. Det skriver Marcus Birro i sin krönika i helgens Nt. Och jag tycker så mycket om det. Tanken att det vackra ligger i det ärliga, det äkta och det vardagliga.

Vi kämpar så hårt för att dölja alla sprickor. Renoverar våra hem så de kvävs av allt slätt och blankt. Vi baxar in de nya köken utan att lyssna efter vad huset egentligen önskar. Vad är det mitt hem vill ha, vad är det vi som bor här mår bra av att vistats med för möbler, färger och ting? Så, mitt råd är att stanna upp och lyssna. På ditt hem och på dig själv. Och tillåt dig själv att visa det sköra även i inredningen, ta fram och belys det ”icke-färdiga”.

Njut lite av det slitna och ickefärdiga

Njut lite av det slitna och ickefärdiga

20

aug

Vad är skönhet för dig?

Om man googlar på skönhet kommer en massa sidor med sminktips upp. Sidor med hår, ansikte, kläder och prylar att tillföra så att skönheten utåt sett ska förstärkas. Inget fel med det men jag ser på skönhet på ett annat sätt. Har alltid haft svårt för det ”ytliga” och hellre velat fokusera på det som ligger under ytan. Under huden, under det som tillförts.

Det kom återigen upp igår när jag höll en presentation för min grupp Handkraft Rejmyre och visade upp förslag på inredningsprodukter jag vill att de tar fram. I diskussionen om produkter hörde jag mig själv återigen säga att jag alltid letar efter ”sprickan”, efter ”felet” eller ”det äkta”. Att det är så jag läser av hus (ok, jag har jobbat med skadeanalyser och vård- och underhållsplaner av gamla hus…) och det är så jag hittar husets själ. Genom att hitta det som ligger en bit under alla lager av tapeter.

Samma sak när jag tittar på produkter eller för all del människor. Det ytligt tillrättalagda och helt perfekta gör sällan eller aldrig intryck på mig. Det är det handbroderade lilla stygnet som är en millimeter kortare än de andra som gör duken så vacker och åtråvärd till skillnad från de massproducerade i köpcentret. Det är de verkliga människorna som vågar visa upp tillkortakommanden som är de intressantaste.

Vad är egentligen skönhet? Det tänkte jag koncentrera mig på nu i höst på min blogg. Grotta in mig i ämnet och gå till djupet med vad jag tycker skönhet är. Vad tycker du, vad är skönhet för dig?

Lager på lager; vad hittar du under alla årsringar/lager av yta/utan smink?