Ett annat sätt att hantera färg är genom tradition och fingertoppskänsla. Vilket kvinnan på bilden besitter till fullo. Jag reste i Bolivia och på en marknad uppe i bergen fascinerades jag av hennes precision att blanda ihop pigment utifrån kundernas önskemål. Jag stod intill och försökte förstå hur hon bar sig åt. Med snabba fingrar vek hon ihop ett papper till en strut som hon fyllde med några teskedar av än det ena än det andra pigmentet tills hon fick den blandning som var beställd. En minut, inte mer, tog det.

Färgprakten på både kvinnor och mäns kläder i denna del av landet var slående. Mörkt röda toner intill djupt blå piggades upp av lysande guldtoner. Vilken färgpoesi! Som underbara färgöar av glädje i denna fattiga och torra del av landet där jorden är så torr och hård att manknappt förstår hur de får ner hackan en gång. Kylan och bristen på varma hem kanske måste kompenseras av all denna färgglädje, vad vet jag? Men varm i hjärtat blev jag.

Vilken färg vill du ha?