I veckan blev jag intervjuad för en hälsobilaga till en dagstidning. Det handlade om hur färgsättning i hemmamiljö kan påverka vårt välmående. På frågan om det var någon särskild färg som inte används så ofta i svenskars hem svarade jag lila. Det är ju en färg som vi sällan ser just inom heminredning annat på våren då den dyker upp i påsktid på dukar, servetter och fjädrar.

Lila med alla dess toner är en färg som vi inte omges av i naturen särskilt ofta. Visst finns den på blommor i våra trädgårdar och så har vi ju blåsippans lilaaktiga toner i ekdungar på våren men generellt så bjuder inte den svenska naturen på denna fantastiska färg så ofta. Det kan ju vara en anledning att vi inte använder oss av färgen vare sig hemmavid eller i våra offentliga rum och kontor.

Lila, violett, plommon, aubergine, ljung, gredelin, syren… färgen har många namn och nyanser. Vi associerar ofta lila till andlighet, reflektion och kontakt med sitt innersta jag. Som en kombination av den röda färgens styrka och energi med den blå färgens analyserande intellekt har konstnärer gärna använt sig av färgen för att visa på kreativ frihet. Det är dock främst en färg för stilla kontemplation och passar därför i utrymmen där du vill frammana dessa känslor.

Historiskt har de lila tonerna använts inom den protestantiska liturgins fastan och anses av många fortfarande höra hemma i religiösa sammanhang mer än i hemmamiljö. Vågade restauranginredningar och artistska hem stöter vi på ibland men hur ofta är du hemma hos någon som inrett med lila? Hade jag ett rum till skulle jag gladeligen inreda ett ”stillhetsrum” där man kunde slå sig ner och bara njuta av tystnaden. Omgiven av ljust lavendellila väggar med en hel del svärta i sig för att inte påkalla uppmärksamhet utan bara finnas där som stöd för stillheten och närvaron. Det kanske vore något för er som arbetar med mindfulness att ta fasta på!