I förra veckan var jag med Handkraft Rejmyregruppen där jag jobbar som projektledare i Linköping för inspirationsresa. Lunch i trädgårdsföreningen sen ett besök i Hemslöjdens butik och Garnverket som ligger snett mittemot. Textilt och skönt på båda platser. Sen vidare till Östergötlands länsmuseum där Barbro Johansson mötte och tog oss med in i Folkkonstens värld med temat ”Dekor och symboler i östgötskt folkkonst”. Vi fick titta på bruksföremål med dekor och förundrades av hur mycket tid man lade ner på att skapa skönhet i det vardagligt nära.
För trots att man hade fem barn att försörja, en gård att sköta och ett hem att städa tog man sig tid att smycka. Endast för skönhetens skull. Är det inte fantastiskt! Med tanke på hur enkelt man har levt, hur mörkt och kallt allmogen hade det så användes tid åt att dekorera. När man hade kunnat stupa i säng lika gärna.
När jag en kort period bodde i Rio de Janeiro var jag på ett museum som var en stor upplevelse för mig. Muséet för naiv konst vill jag minnas att det hette. Och det var just folkkonst, tavlor, konsthantverk och bruksföremål där glädjen att få smycka var nog. Sann glädje i det egna skapandet. För sin egen skull. Inget sneglande på grannen här inte. Karva lite mer, måla lite djärvare och brodera lite galnare! Härligt!
