28

feb

”Vackra färger är viktiga för själen”

Veckans citat kommer från den engelska formgivaren, konstnären och författaren William Morris. Han var en av förgrundsfigurerna inom den brittiska Arts & Craftsrörelsen och är i Sverige mest känd för sina tapeter och mönstrade tyger med växtmotiv. Han menade att det var av största vikt att vi omgav oss med skönhet och att skönheten fanns i det enkla. han förespråkade en återgång till traditionellt konsthantverk och ville upphöja statusen på hantverkare till konstnärer. William Morris föddes 1834 utanför London och dog 1896.

Att jag kan skriva under på citatet är det väl ingen som ifrågasätter. Vilka färger som är vackra är däremot inte det enklaste att svara på. Jag utgår ju ifrån devisen att alla människor har en känsla för färg och att alla vet, innerst inne, vilka färger de föredrar och därmed anser är vackrast. I mitt färgsättningsverktyg ”Din personliga färgpalett” är det centralt att komma till insikt om vilka färger just du tycker är vackra. När du vet det är steget inte långt till att börja använda dem på ett mer kreativt och spännande sätt än du trodde att man kunde. Vackra färger får oss att må bra.

Att veta vilka ingredienser (kulörer) som ingår i din palett med vackra färger för själen underlättar när du ska inreda ditt hem.

Att veta vilka ingredienser (kulörer) som ingår i din palett med "vackra färger för själen" underlättar när du ska inreda ditt hem.

15

nov

Klagosång om det grå och själlösa

November månad med regn, mörker och vardag. Skönhetslängtan och önskan att få kraft för mig ut i naturen. Jag börjar veckan med en morgonpromenad i ösregn. Luften är skön och regnjackan håller vätan ute. Djuröns naturreservat vid Bråvikens strand är en av de platser jag söker mig till för att insupa det vackra när livet bjuder motstånd. Är jag en skönhetsnarkoman? Har jag ett outsinligt behov av att ha det sköna i min närhet? Jag tror nästan det. Staden i november är svår att stå ut med. Naturen däremot är alltid lika intagande, oavsett årstid och väderlek. Jag tar mig dit, andas ut stress, måsten och oreda. Andas in lugnet, njuter av havets melodi och känner regnet som tvättar bort allt det som jag inte hunnit. I naturen blir jag ren, som ett vitt blad, redo att fyllas med sköna färger.

Jag passerar ett område alldeles utanför naturreservatet. Här har man avverkat. Ett hus som jag annars kikat på och uppfattat som mystiskt vackert inbäddad i grönska ligger plötsligt naket och ensamt. Liksom utkastat. Ett stort område är röjt för här ska man bygga. Husgruppen annonserar om lediga tomter. Ett hus har man hunnit bygga. Ett gråmålat alldagligt hus med svarta betongtegelpannor omges av byggavfall. Ingen har flyttat in än. Jag ser mig om efter det lilla torpet som en vän visade mig till i våras. Liggtimrat och med hundratalet år på sitt samvete. Nu ser jag bara rester av murstocken en bit ut på det röjda fältet. Här ska nya hus få ta plats. Det där som nyss kändes skönt och bra blir nu en arg klump inne i mig. Hur är det möjligt att vi vill ta bort för att ersätta med så lite skönhetsvärde?

Jag vet, som byggnadsantikvarie ska man stå på barrikaderna och hävda de gamla husens rätt. Emellanåt vill jag det också. Men oftast är jag så nyfiken på det nya att jag går i klinch med mina gamla kollegor. Jag blir inte så upprörd över att man valt att riva det gamla torpet som att man väljer att förstöra natur och anlägga byggnader som inte har det minsta uns av skönhet i sig. Jag förstår helt enkelt inte syftet. Vill människor bo i hus vars främsta kvalitet är att det är rymligt och nytt? Vart tar det långsiktiga byggandet vägen? Det som gör att valen blir eftertänksamma och viktiga? Jag träffar många som klagar över alla val man måste göra när man bygger. Men jag måste fråga mig hur viktigt det är att göra alla val på en och samma gång? Kan det inte huset få växa fram i den takt det krävs?

Och så färgvalet! Visst kan grå nyanser var oerhört vackra och själfulla. Men att komma hem till ett mörkgrått hus med skarpa vita snickerier varje dag, är det att smeka sinnena och låta det lustfyllda få ta plats?

Jag önskar att vi kunde ta oss mer tid att fundera över vad vi mår bra i och hur dessa miljöer kan skapas på bästa sätt. Jag önskar att vi ville ge oss mer utrymme att lyssna inåt och känna efter vad som är vackert för oss. Inte lyssna på husbyggaren och ta det färgval han har till bästa pris. Utan fundera över vad som hjälper det liv vi vill leva, vilka val som är viktiga att lägga lite mer tanke på. Jag önskar att skönhetsvärdena kunde få ta större plats i våra liv och de miljöer vi bygger.

09

nov

Husbehov – ny grupp som gillar hus har sett dagens ljus

I lördags var det så dags att låta Husbehov träda fram ur skuggorna och möta publiken! Vi är en liten grupp på 5-10 personer som under ett halvår samlats och pratat om vad vi saknar på hus och hem-marknaden. Är det produkter, tjänster, inspiration eller kunskap? Nja, en del av varje. Men framförallt saknar vi en fullmatad plats där man kan få allt detta paketerat i en miljövänlig lösning. Vi har samtalat om långsamhet, varsamhet och skönhet. Hur de hus vi vill vårda och bygga skulle kunna se ut och hur vi kan få in nytänk och nya material i våra byggnadsvårdande själar. Sakta, sakta närmar vi oss gemensamma ord och värderingar.

I lördags så ställde vi ut det vi gemensamt kan bidra med såhär i början; färg, penslar, linolja, redskap, litteratur och tidningar bland annat. Och så ett föredrag om ”Ekologiskt byggande” av Varis Bokalders den 23 november i Engelska magasinet i Rejmyre. Är du intresserad av biljetter så kontakta mig: joanna@kulor.se. Kostnad 60 kronor med start klockan 18.00.

En reflektion efter lördagens möte med människor; så kul att prata byggnadsvård med människor. Hus och boende engagerar och jag älskar att möta folk! Bra kombination med andra ord. Får se vart det leder. Tänk om det kunde bli nåt läckert och kul. Byggnadsvård i snygg förpackning. Husbehov – lägg det på minnet.

Hus i alla dess former..

Hus i alla dess former..

24

aug

”Skönhet är att göra magi av vardagen”

”Skönhet är att visa sig som den trasiga, sköra spillra man är ibland. Bort med myter, masker och manér”. Det skriver Marcus Birro i sin krönika i helgens Nt. Och jag tycker så mycket om det. Tanken att det vackra ligger i det ärliga, det äkta och det vardagliga.

Vi kämpar så hårt för att dölja alla sprickor. Renoverar våra hem så de kvävs av allt slätt och blankt. Vi baxar in de nya köken utan att lyssna efter vad huset egentligen önskar. Vad är det mitt hem vill ha, vad är det vi som bor här mår bra av att vistats med för möbler, färger och ting? Så, mitt råd är att stanna upp och lyssna. På ditt hem och på dig själv. Och tillåt dig själv att visa det sköra även i inredningen, ta fram och belys det ”icke-färdiga”.

Njut lite av det slitna och ickefärdiga

Njut lite av det slitna och ickefärdiga

20

aug

Vad är skönhet för dig?

Om man googlar på skönhet kommer en massa sidor med sminktips upp. Sidor med hår, ansikte, kläder och prylar att tillföra så att skönheten utåt sett ska förstärkas. Inget fel med det men jag ser på skönhet på ett annat sätt. Har alltid haft svårt för det ”ytliga” och hellre velat fokusera på det som ligger under ytan. Under huden, under det som tillförts.

Det kom återigen upp igår när jag höll en presentation för min grupp Handkraft Rejmyre och visade upp förslag på inredningsprodukter jag vill att de tar fram. I diskussionen om produkter hörde jag mig själv återigen säga att jag alltid letar efter ”sprickan”, efter ”felet” eller ”det äkta”. Att det är så jag läser av hus (ok, jag har jobbat med skadeanalyser och vård- och underhållsplaner av gamla hus…) och det är så jag hittar husets själ. Genom att hitta det som ligger en bit under alla lager av tapeter.

Samma sak när jag tittar på produkter eller för all del människor. Det ytligt tillrättalagda och helt perfekta gör sällan eller aldrig intryck på mig. Det är det handbroderade lilla stygnet som är en millimeter kortare än de andra som gör duken så vacker och åtråvärd till skillnad från de massproducerade i köpcentret. Det är de verkliga människorna som vågar visa upp tillkortakommanden som är de intressantaste.

Vad är egentligen skönhet? Det tänkte jag koncentrera mig på nu i höst på min blogg. Grotta in mig i ämnet och gå till djupet med vad jag tycker skönhet är. Vad tycker du, vad är skönhet för dig?

Lager på lager; vad hittar du under alla årsringar/lager av yta/utan smink?

09

nov

Välkommen färgrika november

November månad, en månad som av de flesta i vårat land associeras till regn och grådis. Novembergrått, novembermörker, novembertrötthet.

Jag ser mig omkring där jag står. Än har ögonen inte riktigt vant sig. Barnen har sprungit i förväg, glada att äntligen komma ut i skogen, bort från helgstädandet och det instängda. Det tar alltid en stund innan ögonen ställer om. Innan stressen som gör dem halvseende ger plats för lugnet och reflektionen. Alla människor som tänker att novembernaturen är gråbrun. De har inte tagit på sig ”färgglasögonen” och gett sig ut på jakt. På jakt efter vaddå? Jo, efter de verkliga färgerna som finns därute. Novembers färgsprakande verklighet.

Det jämnt novemberbruna börjar sakta tonas bort och fram träder den ena skönheten efter den andra. Under min promenad en bit efter den övriga familjen plockar jag korgen full av färgerna de missat i sin jakt efter svamp, älgar och skogstroll. Vackra höstlöv i toner från mörkaste rött till ljust mjukgult. Bitar av mossa som rymmer hela färgspektrat från kallt isblått till mörkt skogsgrönt där glittrande limenyanser tittar fram. Barkbitar sotigt svarta som natten och det svenskaste nävervita man kan tänka sig. Korgen fylls sakta på.

Då kommer vi till en stig som är ett eldorado för den bärkunnige. Barnen frågar: -kan man äta det bäret, får man smaka? Jag plockar och tar hem. Stora blekblåbäska slånbär pryder bladlösa buskar, nästansvarta vattninga blåbär på marken intill. Uppe i träden dignar grenarna av julröda rönnbär som frosten gjort perfekta att göra gelé av. Sen hittar vi dem. Barnen ser dem först. Mamma, titta vilka vackra! Vad är det? Jaa, vad är det? Bärblommor i ceriseorange som klockar sig i massor på raka kvistar. Har aldrig sett dem förut men blir helt förälskad. Vilken färgkombination! Var det inte nåt sånt jag såg i en inredningstidning för ett tag sedan? Helt underbart! Påminner de inte lite om japanska palats?

För att se färgprakten i skogen ska du:

1. Ge dig ut i naturen och andas några djupa andetag för att sedan bara tillåta dig att vara. Stressa av.

2. Stanna upp, gå nära, plocka upp och titta närmre. Ta gärna med hem för att där verkligen se vilka färger det finns därute.

3. Kisa. Inte för mycket för då blir allt bara ännu gråare än det var när du var på väg ut. Kisa lite lagom och låt vissa färger få träda fram.

4. Fotografera. På ett fotografi kan du fånga det du annars inte ser.

5. Leta efter en specifik färg. Till exempel rött. Plocka med dig allt du ser lite rött i och studera det noga. Nästa gång gör du likadant med blått eller gult. Du kommer att bli förvånad.

6. Öva dig i att se färgerna. Det är som med allt, man måste öva, öva, öva.

7Njut av färgprakten. Även november månad är full av färg!

Så vackert, men vad där det?

Så vackert, men vad kan det vara månntro?

15

okt

Dekor/budskap på marken

Eftersom jag förespråkar mer skönhet i våra miljöer (det är ju såklart subjektivt vad just jag uppfattar som skönhet) så vill jag vidga begreppet dekor till att inte bara gälla fasad utan även marken utanför husen. Här är ett exempel på hur man kan göra marken skönare att beträda. En vanlig slät och trist asfaltssträcka blir med ens så spännande att man måste stanna upp och titta.

Budskap eller dekor? Kanske allt-i-ett!

Budskap eller dekor? Kanske allt-i-ett!