”Skönhet är att visa sig som den trasiga, sköra spillra man är ibland. Bort med myter, masker och manér”. Det skriver Marcus Birro i sin krönika i helgens Nt. Och jag tycker så mycket om det. Tanken att det vackra ligger i det ärliga, det äkta och det vardagliga.
Vi kämpar så hårt för att dölja alla sprickor. Renoverar våra hem så de kvävs av allt slätt och blankt. Vi baxar in de nya köken utan att lyssna efter vad huset egentligen önskar. Vad är det mitt hem vill ha, vad är det vi som bor här mår bra av att vistats med för möbler, färger och ting? Så, mitt råd är att stanna upp och lyssna. På ditt hem och på dig själv. Och tillåt dig själv att visa det sköra även i inredningen, ta fram och belys det ”icke-färdiga”.
Njut lite av det slitna och ickefärdiga
