Kan man vara kritisk mot något man inte ser? Jo, jag tror att jag har sett tillräckligt många olika inredningsprogram för att kunna dissa dem alla. Jag mår fysiskt illa av att se möbler stoppas in i grannrummet (?) eller ännu hellre slängas. Man kan ju undra vart dessa möbler tar vägen efter att tv-kamerorna har stängts av? De ersätts i alla fall blixtsnabbt av trendriktiga stilrena modemöbler som piffas med blanka kuddar i en mängd färger. Till det levande ljus i massor och så blommor i matchande kulör.

Vart tog samtalet med de som bor där vägen? Vart tog själen i hemmet vägen? Städades den bort i rummet intill, med de överblivna möblerna? Visst, det ser ursnyggt ut på bild. Men vad är det som gör att så många vill se detta? Är det inredning? Det finns ju ingen dialog alls kring vad som är skönhet. Vad som är essenses av inredning. Varför inreder vi våra hem? För att de ska se bra ut på bild eller för att det ska vara en lugn, trygg miljö att må bra i?

Härmed vill jag starta en bojkott mot alla inredningsprogram och all hemsk homestyling. De är anledningen att jag har så svårt att säga att jag jobbar med inredning. Dags att återupprätta inredning som konstart. Fri från nya trendiga prylar och dolda produktplaceringar.

Dags att fundera kring vad god inredning egentligen består av.  Det ska jag ta reda på.

Ostylad verklighet är vackrare